Jag, Iduberga och Ellen. Men uteslut Ellen, hon ser alldeles för normal ut.
söndag, juli 30
fredag, juli 28
Absolut nonsens om den eventuellt enda rätta
Ännu en gång har jag placerat mig framför datorn och bloggen för att fördriva min tid. Nu med ett planerat ämne, för omväxlingens skull.
Kärlek.
Första tanken som kommer när jag hör eller ser ordet kan liknas vid en dimma som suddar ut tydliga konturer och gör allt svårt att se konkret. Men sedan blir det tomt - ett stort vakum som inte innehåller något annat än möjligtvis förvirring.
Och detta skulle vara något positivt? Är den lyckan som kommer från kärlek av större betydelse och tyngd än den olycka den så ofta leder till? Vad är det som gör att så många sätter kärlek som svar på frågan om livets mening? Är det meningen att man i många år ska söka efter den eventuellt enda riktiga kärleken? Finns den? Och ska man offra alla sina tidigare år åt letande?
Vad är det för logik i att det skulle finns en för alla? Först och främst finns det inte lika många män som kvinnor. Några kvinnor blir alltså utan man och sin enda kärlek, eller är denna "rest" homosexuella? Hur blir det med de män som är homosexuella och förstör för de kvinnor som blir utan? Eller huh?
Och om det nu skulle finnas en för alla, hur stor är då chansen att man ska hitta människan? Världen är liten, men inte så liten. Finns det en risk att man gått förbi sin rätta en gång och totalt missat att det var just den rätta? Hur många chanser har man? Och om det finns en som är rätt, tänk om han gjort fel och gått till någon han inte hör ihop med? Kan min framtida man skaffa en annan fru och alltså vara gravt otrogen mot mig? Lätt att han ska få en käftsmäll om så är fallet.
Visst har jag önskningar om att det skulle finnas en som är rätt för just mig, någon som är min. Men jag kan inte tro på det. Och jag ska kalla mig optimist, det här låter ju hemskt svartvitt. Jag vill tro på äktenskapet och att det finns en för alla. Men det skulle betyda att jag är ett fel eftersom mina föräldrar inte hör ihop, att jag kommit till utan att ha ett planerat livsöde.
Är äktenskapet något som inte kan fungera om det inte finns en för alla, eller kan man gifta sig med någon trots att personen inte är den rätta för en? Människan krånglar då till allting. Vad är kyrka och vad är tro? Är det Gudförnekelse att förneka äktenskapet? Läste för bara en liten stund sedan på Goo Goo Dolls hemsida om att en av bandmedlemmarnas pappa en gång sagt "Don't let the church screw up your relationship with God" - men det är en helt annan diskussion.
Sammanfattningsvis kan jag avrunda med att jag inte kommit fram till någonting när det gäller den enda rätta och inlägget har bestått av klart mycket mer frågetecken än något annat. Så tack och hej, leverpastej - typ.
Kärlek.
Första tanken som kommer när jag hör eller ser ordet kan liknas vid en dimma som suddar ut tydliga konturer och gör allt svårt att se konkret. Men sedan blir det tomt - ett stort vakum som inte innehåller något annat än möjligtvis förvirring.
Och detta skulle vara något positivt? Är den lyckan som kommer från kärlek av större betydelse och tyngd än den olycka den så ofta leder till? Vad är det som gör att så många sätter kärlek som svar på frågan om livets mening? Är det meningen att man i många år ska söka efter den eventuellt enda riktiga kärleken? Finns den? Och ska man offra alla sina tidigare år åt letande?
Vad är det för logik i att det skulle finns en för alla? Först och främst finns det inte lika många män som kvinnor. Några kvinnor blir alltså utan man och sin enda kärlek, eller är denna "rest" homosexuella? Hur blir det med de män som är homosexuella och förstör för de kvinnor som blir utan? Eller huh?
Och om det nu skulle finnas en för alla, hur stor är då chansen att man ska hitta människan? Världen är liten, men inte så liten. Finns det en risk att man gått förbi sin rätta en gång och totalt missat att det var just den rätta? Hur många chanser har man? Och om det finns en som är rätt, tänk om han gjort fel och gått till någon han inte hör ihop med? Kan min framtida man skaffa en annan fru och alltså vara gravt otrogen mot mig? Lätt att han ska få en käftsmäll om så är fallet.
Visst har jag önskningar om att det skulle finnas en som är rätt för just mig, någon som är min. Men jag kan inte tro på det. Och jag ska kalla mig optimist, det här låter ju hemskt svartvitt. Jag vill tro på äktenskapet och att det finns en för alla. Men det skulle betyda att jag är ett fel eftersom mina föräldrar inte hör ihop, att jag kommit till utan att ha ett planerat livsöde.
Är äktenskapet något som inte kan fungera om det inte finns en för alla, eller kan man gifta sig med någon trots att personen inte är den rätta för en? Människan krånglar då till allting. Vad är kyrka och vad är tro? Är det Gudförnekelse att förneka äktenskapet? Läste för bara en liten stund sedan på Goo Goo Dolls hemsida om att en av bandmedlemmarnas pappa en gång sagt "Don't let the church screw up your relationship with God" - men det är en helt annan diskussion.
Sammanfattningsvis kan jag avrunda med att jag inte kommit fram till någonting när det gäller den enda rätta och inlägget har bestått av klart mycket mer frågetecken än något annat. Så tack och hej, leverpastej - typ.
måndag, juli 24
Den inofficiella verisionen av en av mitt livs bästa veckor
Okej, fingerknäckandet genomfört och övriga förberedelser inför berättandet om den mer inofficiella delen av Tysklandsbesöket är avklarade.
Resdags var sömnigt värre och tanken var självklart "vad har jag glömt?" Att sitta inträngd i en buss àla hej-jag-är-64-och-är-på-väg-till-Gekås med människor man inte känner är inte speciellt kul en lördagsmorgon efter en helvecka med packande och jobbande. Nog med restjatande.
Vi kom fram - sist av alla. Hur lyckas man få en resa till Tyskland att ta tolv timmar? Vi kom lagom till att maten kallnat, mörkret infunnit sig och tiden var i stil med gå-och-lägg-dig, så det var uppletande av tältplatser och uppackande av Röda korset-säng i mörker som gällde. Jag, Ida (även känd som Iduberga), Ellen och Mehrdad hamnade i ett tält med tre norskor vars namn jag självklart glömde såfort de yttrats.
Mitt i allt mörker hälsade man på en hel del människor, hur de såg ut gick inte allltför bra att lista ut dock. Skummaste hälsningsrepliken var som följande:
- Hej. Stian.
- Hej. Johanna.
- Hej, Johanna. Är du singel?
- Hehe?
- Bra, det är jag med, det är därför jag är här.
Morgonen infann sig efter natten (tänka sig, de har likadant dygnssystem i Tyskland som här) då med viss tendens till nackvärk. Men jag ska inte klaga, jag hade inga gamla blodfläckar på min säng tillskillnad från Johan. Dusch och frukost, och ni vet hur det går till, genomfördes utan större problem. Någonstans mitt i allting såg man också en åttametersman - Stian (hänvisning till X antal rader upp i texten). Tänk er två lodräta streck. Lägg till lite hud mellan strecken. Lägg till armar och ben någonstans. Tadaa, här har ni åttametersmannen.
Resdags var sömnigt värre och tanken var självklart "vad har jag glömt?" Att sitta inträngd i en buss àla hej-jag-är-64-och-är-på-väg-till-Gekås med människor man inte känner är inte speciellt kul en lördagsmorgon efter en helvecka med packande och jobbande. Nog med restjatande.
Vi kom fram - sist av alla. Hur lyckas man få en resa till Tyskland att ta tolv timmar? Vi kom lagom till att maten kallnat, mörkret infunnit sig och tiden var i stil med gå-och-lägg-dig, så det var uppletande av tältplatser och uppackande av Röda korset-säng i mörker som gällde. Jag, Ida (även känd som Iduberga), Ellen och Mehrdad hamnade i ett tält med tre norskor vars namn jag självklart glömde såfort de yttrats.
Mitt i allt mörker hälsade man på en hel del människor, hur de såg ut gick inte allltför bra att lista ut dock. Skummaste hälsningsrepliken var som följande:
- Hej. Stian.
- Hej. Johanna.
- Hej, Johanna. Är du singel?
- Hehe?
- Bra, det är jag med, det är därför jag är här.
Morgonen infann sig efter natten (tänka sig, de har likadant dygnssystem i Tyskland som här) då med viss tendens till nackvärk. Men jag ska inte klaga, jag hade inga gamla blodfläckar på min säng tillskillnad från Johan. Dusch och frukost, och ni vet hur det går till, genomfördes utan större problem. Någonstans mitt i allting såg man också en åttametersman - Stian (hänvisning till X antal rader upp i texten). Tänk er två lodräta streck. Lägg till lite hud mellan strecken. Lägg till armar och ben någonstans. Tadaa, här har ni åttametersmannen.
Låt mig berätta om de mest uppstickande människorna,
Stian: Åttametersmannen som ägnade stor del av veckan till att förfölja mig. Han valde dans som workshop (gissa vad jag hade?). När han smekte min arm bokstavligen talat slog jag bort den - men inte slutade människan för det. När han erbjöd sig betala för mig på puben tackade jag nej alla de fem gångerna han frågade, men inte då. Nationalitet: Norrman
David: Härligaste grabben på länge. "Hejhej, flickor" var standardkommentaren från den lilla människan. Detta sade han till killar som tjejer, svenskar som skottar. Ytterligare kommentarer: "You're hot. Hot in two ways", sagt till mig när vi låg och solade och han lade handen på min rygg (vacker solbränna, ja). "Jag tycker om din näsa, den är söt och dina kindpuffar", okej, tack. "You've got a very nice ass", yesbox - också i samband med solandet. Nationalitet: Norrman
Samuel Jr: Motherfucker, bitch och allt det där yttrades med jämna mellanrum. En aning gapig hiphopare som köpte en klocka för 250 €. Han tycker om mig och skriver "sweety" efter varenda mening i varje msn-konversation, allt för jag liknar hans gamla flickvän och är trevlig. Ska jag ta det som en komplimang? Nationalitet: Dansk
Ksenia: Själsfrände. Enligt många liknade vi varandra - men de visste inte på vilket sätt. Jaja. Nationalitet: Dansk
Jenny: Väldigt trevlig, men när man på nio dagar lyckas ha åtta olika killar + en pojkvän där hemma kanske inte ryktet blir det bästa. Nationalitet: Skott
Daniel: Gick från hårsvall ner till ryggen till kortkort efter en hårklippning från hans flickvän. Nationalitet: Svensk
Tilman: Min huvudkudde sista natten. Roligt nog var det enda morgonen jag inte vaknade med nackvärk. Omtänksam som få. Nationalitet: Tysk
Connor: Människan hade viss tendens till homofobi och besöker nog aldrig Sverige på egen fri vilja efter det intryck av svenskar han fick från Jeremias. Inte nog med att Jeremias en kväll viskade "You're a dirty boy" och strök bort smuts från hans rygg. Stackars Conor fick också förfrågningar såsom "May I come in your mouth" och kommentaren "I'll dream about you and scream your name tonight" från den av det manliga könet Jeremias. Nationalitet: Skott
Jellenias: Sammanslagningen av Jeremias och Ellen. En förening som inte släppte efter fredagen. Uttryck myntat av mig. Nationalitet: Svensk
Jordan: När pengarna var slut och tiden spenderades på puben ägnade han sig åt att äta socker. Något som inte hade behövts då människan ändå var den som var uppe först och gick och lade sig sist och hade oändligt med energi. Nationalitet: Skott
Johan: Spenderade mer tid som stamgäst på en pub i Uslar än han sov. Nationalitet: Svensk
Stephan: Idas ena förföljare. Nationalitet: Dansk
Chris: Idas andra förföljare. Nationalitet: Skott
Nu kan vi övergå till olika händelser. Första kvällen började Ida prata med en av norskorna vi delade tält med och kom in på att norskan var medlem i Röd Ungdom (svensk motsvarighet: RKU). Ida berättade då glatt att jag var med i Blå Ungdom (ehm, ja, Idas översättning av MUF till norska). Kommunisten frågade mig hur jag kunde förespråka kapitalism när det visat sig att det inte fungerar i praktiken. Nämnde jag att människan var kommunist? Efter den kvällen oroade jag mig för att bli strypt i sömnen så vi bytte tält till ett fritt från kommunister.
Vad mer? Jo, vi i det svenska gänget ville krossa myten (kanske mer sanningen) om att svenskar är stela, så vi sjöng glatt "Du ska få min gamla potta när jag dör för du uppe hos Maria får man pissa i det fria. Du ska få min gamla kortlek när jag dör för där uppe hos Gud fader får man inte dra en spader. Du ska få min gamla cykel när jag dör för där uppe i Guds rike kör man bara ner i dike." Bra intryck?
Kareoke var det också några kvällar. Min kära Stian (jaja) ville ha sällskap vid micken och inte tackar jag nej till kareoke - vilket jag kanske borde gjort då låten blev "Sex bomb". Man kan brista i gråt för mindre.
Två timmars köttbullerullande. Ja, jag, Ida, Ellen och Johan rullade tillsammans med två tyska kockar uppskattningsvis 700 köttbullar. Luften efter stekandet av dessa underbara bullar var minst lika underbar. Nu ska jag nog klara vilken luft som helst.
Och, jag kan kommunicera på polska, [tea who you-you yeah bunny]. Jag kan också sjunga på polska - nästan. Har i varje fall gjort det. En punkt mindre på min att-göra-i-livet-lista.
Vad mer kan man nämna? Det jag inte vill nämna är hur mycket pengar jag brände. Eller hur ambitiös jag var när vi spelade fussball. Eller att två timmar spenderades på Uslars skola för att titta på genrepet av deras pjäs "We will rock you", inte nog med att jag tillsammans med alla andra var trötta som få, pjäsen var på tyska. MEN, jag höll mig vaken. Eller hur dåliga vi alla var på att sjunga vid lägerelden - trots att vi hade text. Eller hur pinsamt det var att ha åttametersmannen som danspartner vid uppvisningen. Varför hade jag honom? Jo, för jag var den längsta tjejen och han var så otroligt lång. Eller att det hela hade ett slut. Eller att jag mycket hellre sover i den obekväma sängen när alla är samlade än sover här hemma i min varma och mjuka säng där jag är ensam. Eller att jag saknar precis allt och alla.
På måndagen skulle vi åka 05.30 och vi hade bestämt oss för att vara vakna hela natten mellan söndagen och måndagen. Mitt ute på gräsplätten samlades ett gäng på sju eller åtta personer för att utnyttja varenda sekund som var kvar. "What's that?!" "Oh, my hand". "Whoose hand is this?" "Oh, mine". "Aaahh!" Tilman - eller uutrycket som Ksenia myntade: Big German Guy - assisterade som min huvudkudde. Jag assisterade som liggunderlag för Samuel Jr och kudde åt Johan och Ksenia. Jag frös åtminstone inte.
Vid fem kom Ida och väckte oss - det här med att vara vakna hela natten misslyckades med andra ord ganska gravt. Istället blev det stresspackande kombinerat med tårar som gällde.
Aldrig har tio dagar gått fortare.
lördag, juli 22
Den officiella verisionen av en av mitt livs bästa veckor
Är det fruktkött i juicen eller svalde jag precis en fluga?
Vad som händer när danskar, polacker, norrmän, tyskar, skottar och svenskar möts
Lördagen den åttonde juli ringde väckarklockan för 60 ungdomar runt om i Europa och en resa mot Tyskland påbörjades. Vid olika tidpunkter under eftermiddagen och kvällen anlände de olika grupperna från Skottland, Norge, Danmark, Polen, Tyskland och Sverige till den 1000 år gamla staden Uslar och blev allteftersom intvingade i tält för att sova.
Syftet med denna veckas möte var främst att förebygga rasism och fördomar, men temat var gester. Visste ni till exempel att bara ett litet tillägg på tummen-upp-tecknet i Australien betyder stick upp det i (eventuell censurering) röven?
Det var dags för veckan att påbörjas morgonen därpå med ryggvärk efter sängar med mindre Hästens-känsla. Efter frukosten började första aktiviteten med lära-känna-lekar.
Veckans innehåll var workshops av olika slag. Man kunde välja musik, dans, teater, dagbok, artikel, graffiti eller bilddagbok. Projekt som alla på något sätt syftade på gester som antingen band oss samman eller skiljde oss åt.
Varje land hade också tilldelats sin egen dag för matlagning då en måltid skulle vara något typiskt för det landet man kom ifrån. Sverige hade självklart köttbullar, något som följdes av jubel vid serveringen – stoltheten var på topp efter två timmars rullande av köttbullar för vår del. Ordet ”köttbullar” lärde vi en av de två kockarna som hjälpte till i köket. Som gengäld för detta svenska ord som utökade den tyska kockens svenska ordförråd med 100 % skulle vi lära oss det tyska ordet för
sjömanslärling – det glömde snabbare än något annat.
Från de andra länderna bjöds bland annat gröt, ägg & bacon och frikadeller.
Att umgås tio dagar med 60 personer från sex olika länder ger dig ett helt annat perspektiv på vad som är viktigt och rätt respektive fel i livet. Det här har varit en upplevelse alla borde få vara med om. Varje dag spelades låten ”Dancing in the street”, en låt som sammanfattar hela andemeningen med sammankomsten väldigt bra med ord som: "This is an invitation across the nation, a chance for folks to meet. There'll be laughin', singin' and music swingin'. Dancin' in the street […] Oh, it doesn't matter what to wear just as long as you are there”. Ett möte som detta ger dig inte bara vänner för livet utan också förståelse för andra länders kulturer. Vi har lärt oss att likheterna är större än skillnaderna mellan oss och att vi som individer kan finna vänner i vem som helst, så länge man är öppen för det. Vi är alla individer, var vi bor eller vilket språk vi talar gör oss till en del av något större, men det är inget vi är bundna till, en vän kan man finna var som helst, i vem som helst.
Det internationella ungdomsutbytet avslutades på söndagen med att alla samlades vid en lägereld, fick ett värmeljus som vi bar på medan vi i tystnad samlades i en ring. Var och en av oss placerade sedan sitt ljus till formen av ett hjärta. Därefter avslutades det hela med att vi sjöng ”Auld lang syne”.
Detta har, för min del, varit bland det bästa jag upplevt och jag hoppas att fler ska få samma möjlighet att ta del av liknande projekt i framtiden.
Vad som händer när danskar, polacker, norrmän, tyskar, skottar och svenskar möts
Lördagen den åttonde juli ringde väckarklockan för 60 ungdomar runt om i Europa och en resa mot Tyskland påbörjades. Vid olika tidpunkter under eftermiddagen och kvällen anlände de olika grupperna från Skottland, Norge, Danmark, Polen, Tyskland och Sverige till den 1000 år gamla staden Uslar och blev allteftersom intvingade i tält för att sova.
Syftet med denna veckas möte var främst att förebygga rasism och fördomar, men temat var gester. Visste ni till exempel att bara ett litet tillägg på tummen-upp-tecknet i Australien betyder stick upp det i (eventuell censurering) röven?
Det var dags för veckan att påbörjas morgonen därpå med ryggvärk efter sängar med mindre Hästens-känsla. Efter frukosten började första aktiviteten med lära-känna-lekar.
Veckans innehåll var workshops av olika slag. Man kunde välja musik, dans, teater, dagbok, artikel, graffiti eller bilddagbok. Projekt som alla på något sätt syftade på gester som antingen band oss samman eller skiljde oss åt.
Varje land hade också tilldelats sin egen dag för matlagning då en måltid skulle vara något typiskt för det landet man kom ifrån. Sverige hade självklart köttbullar, något som följdes av jubel vid serveringen – stoltheten var på topp efter två timmars rullande av köttbullar för vår del. Ordet ”köttbullar” lärde vi en av de två kockarna som hjälpte till i köket. Som gengäld för detta svenska ord som utökade den tyska kockens svenska ordförråd med 100 % skulle vi lära oss det tyska ordet för
sjömanslärling – det glömde snabbare än något annat.Från de andra länderna bjöds bland annat gröt, ägg & bacon och frikadeller.
Att umgås tio dagar med 60 personer från sex olika länder ger dig ett helt annat perspektiv på vad som är viktigt och rätt respektive fel i livet. Det här har varit en upplevelse alla borde få vara med om. Varje dag spelades låten ”Dancing in the street”, en låt som sammanfattar hela andemeningen med sammankomsten väldigt bra med ord som: "This is an invitation across the nation, a chance for folks to meet. There'll be laughin', singin' and music swingin'. Dancin' in the street […] Oh, it doesn't matter what to wear just as long as you are there”. Ett möte som detta ger dig inte bara vänner för livet utan också förståelse för andra länders kulturer. Vi har lärt oss att likheterna är större än skillnaderna mellan oss och att vi som individer kan finna vänner i vem som helst, så länge man är öppen för det. Vi är alla individer, var vi bor eller vilket språk vi talar gör oss till en del av något större, men det är inget vi är bundna till, en vän kan man finna var som helst, i vem som helst.
Det internationella ungdomsutbytet avslutades på söndagen med att alla samlades vid en lägereld, fick ett värmeljus som vi bar på medan vi i tystnad samlades i en ring. Var och en av oss placerade sedan sitt ljus till formen av ett hjärta. Därefter avslutades det hela med att vi sjöng ”Auld lang syne”.
Detta har, för min del, varit bland det bästa jag upplevt och jag hoppas att fler ska få samma möjlighet att ta del av liknande projekt i framtiden.
*
Som sagt, den officiella verisionen som eventuellt hamnar i tidningen. Återkommer med de smaskiga detaljerna i nästa blogginlägg. Ett kort smakprov i punktform:
- Åttametersmannen som inte förstod dissningar
- Två människor sammansmälta till en; Jellenias
- Tältdelande mellan kapitalist och kommunist, perfekta kombinationen.
- "Blå ungdom"
- Sju i hög, bästa huvudkudden under hela veckan
- Älskad av dansk junior
- Shake that ass, bitch
- Lillsnopp för folket
- Mer tid spenderad på puben än antal sovtimmar för en
- Och mycket, mycket mer.
- Åttametersmannen som inte förstod dissningar
- Två människor sammansmälta till en; Jellenias
- Tältdelande mellan kapitalist och kommunist, perfekta kombinationen.
- "Blå ungdom"
- Sju i hög, bästa huvudkudden under hela veckan
- Älskad av dansk junior
- Shake that ass, bitch
- Lillsnopp för folket
- Mer tid spenderad på puben än antal sovtimmar för en
- Och mycket, mycket mer.
fredag, juli 7
torsdag, juli 6
Percys besök under dagen
När det kommer in en man till [kort avbryt av skrivande, min granne rapade alldeles nyss ljudligt - väldigt ljudligt] Bokia, där jag jobbar, och har på sig en tröja där det står "Nej till EMU" - är jag tvungen att behandla honom trevligt då? Det gjorde jag inte, kan jag säga med en gång. Inte idag åtminstonde, igår däremot ringde han och frågade efter en bok och jag var då väldigt tillmötesgående och ställde till och med undan boken åt honom. Han heter Percy, förresten.
En av mina kära arbetskamrater tog hand om Percy idag. Percy pratade och frågade om en bok om spanska inbördeskriget (jag smyglyssnade) och de kom in lite på det spåret. Då nämnde min arbetskamrat att det finns en bok om Mao (skriven på ett negativt sätt om honom - min anm) men detta var inget som passade Percy. Känns det igen? Många i vänstern läser gärna om fascism och annan icke-demokratisk högerextremism, men när det kommer till den icke-demokratiska vänstern blir det genast tyst. Varför förnekas kommunism som en totalitär ideologi när den i praktiken är lika mycket (fölåt kommande uttryck) skit som fascism och nazism?
En av mina kära arbetskamrater tog hand om Percy idag. Percy pratade och frågade om en bok om spanska inbördeskriget (jag smyglyssnade) och de kom in lite på det spåret. Då nämnde min arbetskamrat att det finns en bok om Mao (skriven på ett negativt sätt om honom - min anm) men detta var inget som passade Percy. Känns det igen? Många i vänstern läser gärna om fascism och annan icke-demokratisk högerextremism, men när det kommer till den icke-demokratiska vänstern blir det genast tyst. Varför förnekas kommunism som en totalitär ideologi när den i praktiken är lika mycket (fölåt kommande uttryck) skit som fascism och nazism?
onsdag, juli 5
Borde mer pessimism införskaffas?
Antaglien är jag mycket mer positivt inställd mot vänstern än vad jag borde vara. Som av en slump hamnade jag på http://www.svenskkoreanska.se/ - något jag faktiskt aldrig trodde mig få se. En sak är Kuba och stödet för det landet, men Nordkorea? Det finns alltså en del av vänstern som stödjer Nordkorea - eller Demokratiska folkrepubliken Korea, som namnet egentligen är (visst är det lustigt att länder vars namn innehåller ordet "demokratisk" i någon form så ofta är diktatoriska?).
I informationen om Nordkorea står det bl a: "1994 avled den store ledaren, president Kim Il Sung. Hans son, Kim Jong Il, har nu tagit över rollen som Koreas ledare". Okej, det erkänns att styret kan liknas vid monarki àla 100-tals år sedan. Men det finns mer: ingenstans står det något om att landets president än idag är Kim Il Sung - trots att människan är död. Nordkorea är världens enda nekrokrati. Hur kan man då påstå något så bisarrt som att landet är en demokrati? I skolan undervisas också barnen i ämnen som "den store ledarens barndom" och "den store ledarens revolutionära historia".
Inte nog med det, landets invånare har i stor utsträckning problem och lider och dör av svält eftersom pengarna satsas på propaganda för den store ledaren och på utveckling av armén som i jämförelse till folkmängd är en av världens största. Vill man vara journalist måste man vara medlem i det statsbärande partiet. All media kontrolleras och censureras av staten. Radio- och TV-apparater är låsta på en officiell frekvens som förhindrar nordkoreanerna att lyssna på nyheter från andra länder. Listan kan göras bra mycket längre.
Hur kan man förespråka ett land som Nordkorea?
Svara mer än gärna.
I informationen om Nordkorea står det bl a: "1994 avled den store ledaren, president Kim Il Sung. Hans son, Kim Jong Il, har nu tagit över rollen som Koreas ledare". Okej, det erkänns att styret kan liknas vid monarki àla 100-tals år sedan. Men det finns mer: ingenstans står det något om att landets president än idag är Kim Il Sung - trots att människan är död. Nordkorea är världens enda nekrokrati. Hur kan man då påstå något så bisarrt som att landet är en demokrati? I skolan undervisas också barnen i ämnen som "den store ledarens barndom" och "den store ledarens revolutionära historia".
Inte nog med det, landets invånare har i stor utsträckning problem och lider och dör av svält eftersom pengarna satsas på propaganda för den store ledaren och på utveckling av armén som i jämförelse till folkmängd är en av världens största. Vill man vara journalist måste man vara medlem i det statsbärande partiet. All media kontrolleras och censureras av staten. Radio- och TV-apparater är låsta på en officiell frekvens som förhindrar nordkoreanerna att lyssna på nyheter från andra länder. Listan kan göras bra mycket längre.
Hur kan man förespråka ett land som Nordkorea?
Svara mer än gärna.
måndag, juli 3
Kerra, serra, lodande och mitt nya liv som hårdrockare
Mitt vokubulär med Boråsslang har utökats med två ord, vill jag passa på att nämna. Nu har jag alltså två ord i min Borås-ordlista, dessa är kerra respektive serra som betyder ketchup respektive senap.
När jag ändå är på gång kan jag lika väl berätta om lördagens grillkväll, anordnad av mig. Den hela började med att jag var hungrig - men ingen annan. Eftersom jag var värd tog jag saken i egna händer, lekte diktator och bestämde att vi skulle börja äta med en gång. Två hamburgare hade klibbat fast, vägrade släppa taget om varandra och jag avsade mig genast ansvaret.
I och med att hungern endast besökt mig blev själva grillningen inte den allra mest lyckade. Men grillningen följdes av UTKLASSNING. De tre människorna av det manliga könet sade sig vara bra på kubb, medan mitt lag som bestod av mig och en till tjej var lite mindre försiktiga i skrytet. Det slutaded 3-1 till oss, är vi bra eller är vi bra? Nästan så man skulle börja kalla sig feminist bara för sakens skull. Kubbspelandets citat "Jag satsar på att träffa den stora i vit tröja", det dröjde en stund innan jag insåg att inget material som ingår i spelet hade vit tröja och var stor. Det var alltså mig människan syftade på.
Eftersom vi vann en jordskredsseger trodde sig också motståndarlaget (även kända som the losers) att vi segrare fått så gott humör att vi kunde övertalas att åka ner för att bada. Vi åkte ner och badade. Och jag måste säga att det här med mopedgäng kanske var en sak när man var nyss fyllda 15, men nej. Jag tycker inte om mopeder.
Inte nog med det heller, för första gången någonsin blev jag stannad av polisen (tillsammans med resten av mitt ascoola mopedgäng) och självklart. Jag hade självklart glömt både förarbevis och legitimation hemma. Men polisen var jättetrevlig och litade på mig. Om det var för att jag såg ut att vara ärlig och som någon man kan lita på eller om det var för att jag var nära på att bryta ihop vet jag dock inte.
Däreftere var det dags för mitt premiärdopp.
"Ytvattnet är ju 24 grader"
"Ja, men hur lätt är det att vara på ytan?"
Sedan var det dags för lodande (om jag tolkade ordet rätt) hemma hos en av killarna. Nu ska jag försöka ge er en så klart bild som möjligt av den vi var hemma hos. Han är hårdrockare, tycker om att snurra runt sitt huvud så håret flyger i takt till svårförstådd musik och är mån om att hålla sin image, han är också ganska krafitgt byggd med stor ryggtavla och allt det där och äger en skinnrock. När klockan började bli mycket och det var dags att tänka på refrängen bad jag att få låna en tröja eller jacka. Jag fick låna skinnrocken. Det är inte riktigt min stil, enligt de två hårdrockarna i gänget. Själv tycker jag att jag äger som hårdrockare, trots att rocken var en aning för stor.
När jag ändå är på gång kan jag lika väl berätta om lördagens grillkväll, anordnad av mig. Den hela började med att jag var hungrig - men ingen annan. Eftersom jag var värd tog jag saken i egna händer, lekte diktator och bestämde att vi skulle börja äta med en gång. Två hamburgare hade klibbat fast, vägrade släppa taget om varandra och jag avsade mig genast ansvaret.
I och med att hungern endast besökt mig blev själva grillningen inte den allra mest lyckade. Men grillningen följdes av UTKLASSNING. De tre människorna av det manliga könet sade sig vara bra på kubb, medan mitt lag som bestod av mig och en till tjej var lite mindre försiktiga i skrytet. Det slutaded 3-1 till oss, är vi bra eller är vi bra? Nästan så man skulle börja kalla sig feminist bara för sakens skull. Kubbspelandets citat "Jag satsar på att träffa den stora i vit tröja", det dröjde en stund innan jag insåg att inget material som ingår i spelet hade vit tröja och var stor. Det var alltså mig människan syftade på.
Eftersom vi vann en jordskredsseger trodde sig också motståndarlaget (även kända som the losers) att vi segrare fått så gott humör att vi kunde övertalas att åka ner för att bada. Vi åkte ner och badade. Och jag måste säga att det här med mopedgäng kanske var en sak när man var nyss fyllda 15, men nej. Jag tycker inte om mopeder.
Inte nog med det heller, för första gången någonsin blev jag stannad av polisen (tillsammans med resten av mitt ascoola mopedgäng) och självklart. Jag hade självklart glömt både förarbevis och legitimation hemma. Men polisen var jättetrevlig och litade på mig. Om det var för att jag såg ut att vara ärlig och som någon man kan lita på eller om det var för att jag var nära på att bryta ihop vet jag dock inte.
Däreftere var det dags för mitt premiärdopp.
"Ytvattnet är ju 24 grader"
"Ja, men hur lätt är det att vara på ytan?"
Sedan var det dags för lodande (om jag tolkade ordet rätt) hemma hos en av killarna. Nu ska jag försöka ge er en så klart bild som möjligt av den vi var hemma hos. Han är hårdrockare, tycker om att snurra runt sitt huvud så håret flyger i takt till svårförstådd musik och är mån om att hålla sin image, han är också ganska krafitgt byggd med stor ryggtavla och allt det där och äger en skinnrock. När klockan började bli mycket och det var dags att tänka på refrängen bad jag att få låna en tröja eller jacka. Jag fick låna skinnrocken. Det är inte riktigt min stil, enligt de två hårdrockarna i gänget. Själv tycker jag att jag äger som hårdrockare, trots att rocken var en aning för stor.
lördag, juli 1
Mobil kastad i sjön - eller nej
Just nu är min tillvaro: besviken
Att komma hem från något som inte är riktigt avslutat får mig alltid att ha svårt att somna och längta tillbaka. Idag var det grilkvällen med MUF. Det är inte kul att behöva lämna den lilla sjön där ett trevligt gäng sitter med en engångsgrill och pratar skit för att gå en himla lång gata till centrum med skoskav för att hinna med sista bussen före 01.30 hem.
Vad gör jag nu? Klagar. Det är inte klokt vad bortskämd man kan vara. Istället för den kan jag berätta om hur eftertraktad jag varit. Jag har fått 12 sms och pratat i telefon sex gånger - på en och samma dag! Och jag som inte ens tycker om telefoner - fast jag ska inte förneka att jag tycker det här var kul.
Och inte nog med allt detta, jag har varit med om att skriva ut, vika, placera i kuvert och fixa och trixa i övrigt med 100 brev.
Antal gånger ordet jag nämnts i detta inlägg: sju.
Var god totaligga.
Att komma hem från något som inte är riktigt avslutat får mig alltid att ha svårt att somna och längta tillbaka. Idag var det grilkvällen med MUF. Det är inte kul att behöva lämna den lilla sjön där ett trevligt gäng sitter med en engångsgrill och pratar skit för att gå en himla lång gata till centrum med skoskav för att hinna med sista bussen före 01.30 hem.
Vad gör jag nu? Klagar. Det är inte klokt vad bortskämd man kan vara. Istället för den kan jag berätta om hur eftertraktad jag varit. Jag har fått 12 sms och pratat i telefon sex gånger - på en och samma dag! Och jag som inte ens tycker om telefoner - fast jag ska inte förneka att jag tycker det här var kul.
Och inte nog med allt detta, jag har varit med om att skriva ut, vika, placera i kuvert och fixa och trixa i övrigt med 100 brev.
Antal gånger ordet jag nämnts i detta inlägg: sju.
Var god totaligga.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
